Related Paintings of unknow artist :. | platons utseende har bliet litet av ideal for uppfatt ning av filosofer | Madonna with Angels in a Rose Garden | karl II s dodsmask | Dinastia imperial, monarquia bewitched | Classical hunting fox, Equestrian and Beautiful Horses, 051. |
Related Artists:
georg von rosen
Johan Georg Otto von Rosen, född 13 februari 1843 i Paris, död 1923 i Stockholm, var en svensk konstnär och greve av ätten von Rosen. Han målade i den akademiska stilen, till stor del historiemåleri och porträtt. Han var professor vid Konstakademien 1880-1908 och dess direktör 1881-1887 samt 1893-1899. Som konstakademiens direktör kom han i stark konflikt med den nya generation av konstnärer som krävde reformer av akademiens utbildning och utställningsverksamhet, de så kallade opponenterna. Georg von Rosen föddes i Paris 1843 som son till generalkonsuln greve Adolf Eugene von Rosen (kallad "de svenska järnvägarnas fader") och hans hustru Euphrosyne Rizo-Rangabe. Hans första levnadsår förflöt i Paris, varifrån familjen flydde till Sverige under februarirevolutionen 1848. Han studerade 1855-1861 vid Konstakademien i Stockholm. 1862 besökte Rosen världsutställningen i London där han lärde känna belgaren Henri Leys' arbeten, målningar med scener från medeltiden och renässansen målade i ålderdomlig stil. Dessa verk gjorde ett stort intryck på von Rosen. Han skrev själv Stående hvarje dag i flere timmar, försjunken i åskådandet af dessa om en snart sagdt öfvermänsklig intuition vittnande bilder, som likväl flertalet i den stora hopen med likgiltighet skred förbi, drömde jag mig tillbaka in i en hänsvunnen tid och för mina yttre ögon försvann hela den öfriga utställningen, den omgifvande mängden, ja hela den existerande verlden! Då jag lemnade London, var jag på 14 dagar vorden 300 år äldre. Rosen uppsökte följande året mästaren i Antwerpen och tillbringade en tid i hans umgänge och i hans atelje. Återkommen till Sverige, inspirerad av mötet, målade han Sten Sture d.ä. intåg i Stockholm. Den medeltida stadsmiljön med det noggranna återgivandet av stenläggningen och den närmast osannolika rikedomen på byggnadsdetaljer känns igen från Leys målningar. von Rosen belönades med kunglig medalj för målningen, och blev hyllad och uppskattad av Oscar II på grund av bildspråket, som i hög grad uttryckte den oscarianska epokens ideal. Samma år begav han sig ut på resa och besökte Egypten, Palestina, Syrien, Osmanska riket, Grekland och Ungern där han studerade måleri. 1866 vistades han ett år i Rom och vistades sedan åter hos Leys fram till dennes död 1869. Därefter studerade han i Menchen under Karl Piloty och reste sedan vidare till Italien innan han återkom till Sverige 1871. Efter hemkomsten målade han Erik XIV och Karin Månsdotter. 1872 blev han ledamot av Konstakademien, 1874 blev han vice professor, 1879 kammarherre och 1880 professor i figurteckning och målning. 1881-1887 samt 1893-1899 var han direktör för Akademins läroverk. 1892-1900 var han även ordförande i Nordiska samfundet till bekämpande av det vetenskapliga djurplågeriet, numera Djurens Rätt. Han avled 1923 och förblev ogift under hela sitt liv.
paul delvaux
Delvaux was born in Antheit in the Belgian province of Liege, the son of a lawyer. The young Delvaux took music lessons, studied Greek and Latin, and absorbed the fiction of Jules Verne and the poetry of Homer. All of his work was to be influenced by these readings, starting with his earliest drawings showing mythological scenes. He studied at the Academie Royale des Beaux-Arts in Brussels, albeit in the architecture department owing to his parents' disapproval of his ambition to be a painter. Nevertheless, he pursued his goal, attending painting classes taught by Constant Montald and Jean Delville. The painters Frans Courtens and Alfred Bastien also encouraged Delvaux, whose works from this period were primarily naturalistic landscapes. He completed some 80 paintings between 1920 and 1925, which was the year of his first solo exhibition. Delvaux's paintings of the late 1920s and early 1930s, which feature nudes in landscapes, are strongly influenced by such Flemish Expressionists as Constant Permeke and Gustave De Smet. A change of style around 1933 reflects the influence of the metaphysical art of Giorgio de Chirico, which he had first encountered in 1926 or 1927. In the early 1930s Delvaux found further inspiration in visits to the Brussels Fair, where the Spitzner Museum, a museum of medical curiosities, maintained a booth in which skeletons and a mechanical Venus figure were displayed in a window with red velvet curtains. This spectacle captivated Delvaux, supplying him with motifs that would appear throughout his subsequent work. In the mid-1930s he also began to adopt some of the motifs of his fellow Belgian Rene Magritte, as well as that painter's deadpan style in rendering the most unexpected juxtapositions of otherwise ordinary objects. Delvaux acknowledged his influences, saying of de Chirico, "with him I realized what was possible, the climate that had to be developed, the climate of silent streets with shadows of people who can't be seen, I've never asked myself if it's surrealist or not." Although Delvaux associated for a period with the Belgian surrealist group, he did not consider himself "a Surrealist in the scholastic sense of the word." As Marc Rombaut has written of the artist: "Delvaux ... always maintained an intimate and privileged relationship to his childhood, which is the underlying motivation for his work and always manages to surface there. This 'childhood,' existing within him, led him to the poetic dimension in art." The paintings Delvaux became famous for usually feature numbers of nude women who stare as if hypnotized, gesturing mysteriously, sometimes reclining incongruously in a train station or wandering through classical buildings. Sometimes they are accompanied by skeletons, men in bowler hats, or puzzled scientists drawn from the stories of Jules Verne. Delvaux would repeat variations on these themes for the rest of his long life, although some departures can be noted. Among them are his paintings of 1945-47, rendered in a flattened style with distorted and forced perspective effects, and the series of crucifixions and deposition scenes enacted by skeletons, painted in the 1950s. In the late 1950s he produced a number of night scenes in which trains are observed by a little girl seen from behind. These compositions contain nothing overtly surrealistic, yet the clarity of moonlit detail is hallucinatory in effect. Trains had always been a subject of special interest to Delvaux, who never forgot the wonder he felt as a small child at the sight of the first electric trams in Brussels.
Daniel Gardner
United Kingdom (1750 -1805 ) - Drawer